 |
Snart påsk |  |
Så här fina blommor kom med ett blomsterbud idag:) och jag blev superglad och så tacksam över att mina arbetskamrater tänker på mig. Jag är egentligen bara så lycklig över att ha arbetskamrater, det har jag ju inte haft på så många år...
Nu tittar jag och njuter av buketten och imorgon är jag inbjuden på påskfrukost på jobbet. Ska bli så kul att träffa alla igen.
Imorgon jobbar älsklingen halvdag och sen är vi lediga hela påsken, ska bli såå skönt. Vi tänkte åka på konstrunda på fredag, har aldrig varit på det och det ska bli spännande. Resten av påsken får vi se vad vi gör, lite god mat och kanske lite trevligt sällskap, men vet, får se hur man mår...
Glad påsk! och ta hand om er
Kramar
//Pernilla
|
3år och 3månader | |
är det sedan jag och älsklingen blev ett par och den absolut bästa tiden i mitt liv:) Idag har vi "firat" det med att köpa nya sängkläder...eller egentligen har vi tänkt göra det ett tag nu så det var ju inte bara därför vi köpte det idag. Nu längtar jag tills de ringer och säger att de fått hem vår beställning, ska bli underbart och lite lyxigt att bädda med dessa nya lakan:)
Nu ska jag och älsklingen göra en Tarte tatin, franska äppelkaka;) ska bli gott, hoppas jag. Vi har aldrig gjort det förr och egenligen skulle vi gjort det igår kväll, men vi blev för mätta efter vår kyckling och bacon paj.
Sedan blir det film: "Sommaren med Göran", kan väl säga att det är mitt val av film, hihi. Igår kväll såg vi Wallanders "vålnaden" och den var bra tyckte vi båda två. Det har blivit en hel del film nu när jag inte orkat göra så mycket, men det är ju mysigt att krypa upp i soffan tillsammans med älsklingen och en bra film...
Jag är sjukskriven till onsdag och känner att det går framåt, har mindre ont men det känns fortfarande mycket stramt och tungt i bröstet. Ska bara våga lita på denna nya pacemakern fullt ut.
Imorgon ska älsklingen jobba i Malmö och jag blir alltså ensam hemma för första gången sedan operationen, känns lite nervöst, men det ska nog gå bra.
Kramar
//Pernilla
|
Jag klarade det! | |
Ja operationen är över och det har dessutom gått lite mer är 3 dygn. Så nu var man då uppdaterad med en ny pacemaker och dessutom en otroligt modern och den absolut senaste modellen på marknaden;) känns ju tryggt.
Tisdagen var riktigt jobbig, men jag hade bestämt mig och då var det bara att köra på... Vi var i Lund kl 07.45 och sen var det en massa förberedelser och kl 09.20 var det så dags att gå in på operation. Laddad med lite stesolid och med mp3:n i örat la jag mig på operationsbordet... allt flöt på bra och läkaren kunde faktiskt "trigga igång" mitt hjärta ändå upp till 50 slag och det var hur underbart som helst, om man nu kan säga så, men jag slapp alltså att svimma av. Jag hade såklart förstått att det skulle kännas och göra ont, men inte så fruktansvärt ont som det gjorde. Att sedan denna pacemakern är större och inte riktigt passade i min "ficka" gjorde inte saken bättre, utan det gjorde vansinnigt ont när han skulle få dit den. Men nu är den på plats och jag är så lättad.
Vid 10-tiden var operationen klar och jag gick tillbaka till avdelning med "per" i handen och gissa om det var med största lycka som jag kunde pussa på Andreas igen...
Jag fick kaffe och macka och sedan gjordes inställningar och kontroller av den nya pacemakern. När pacemakersjuksköterska frågade om jag ville ha alarmet på eller inte, trodde jag knappt mina öron. Det finns ett alarm inbyggt i denna och det låter som en ambulans...kan säga att det var väldigt skumt att höra en ambulanssirén inne från bröstet på en själv...behöver jag säga att jag valde att inte ha ljudet på;)
Det finns även sändare i denna pacemakern som gör det möjligt för läkarna att läsa av min pacemaker även om jag är hemma, men jag har inte valt detta. Känns tryggt att åka till sjukhuset för kontroller tycker jag, men i framtiden kanske...
Massor av teknik inne i mitt bröst...och jag är såå tacksam.
Vid 11.30 åkte vi från sjukhuset och sen har det varit återhämtning som stått på schemat.
Idag är första dagen som jag varit upp lite mer och har inte så jätteont längre utan kan röra armen lite grann. Det känns dock fortfarande som om pacemakern väger 3 kilo istället för 30 gram. Pacemakern håller fortfarande på att "ställa in sig efter mig" och det känns konstigt emellanåt, ibland rusar hjärtat och ibland blir jag väldigt yr eftersom pulsen inte hänger med. Men detta kommer ju att gå över och jag är superlycklig att denna operationen är över och att det finns sådan fin hjälp att få. Nu börjar livet, känns det som:)
Ikväll ska jag och älsklingen äta lite gott och enbart softa i soffan. Jag behöver fortfarande tid för återhämtning...
Har haft tulpaner nu i flera veckor på bordet, nya varje vecka. Så härligt och vårigt:)
Middagen jag och älsklingen hade i lördags, så mysigt det var...
och så lite bilder på pacemakrar, så om ni inte vill se det, stäng ner sidan nu;)...
Så här ser jag ut just nu...
och låt mig presentera "PER"
han som hjälpt mig i 8 år och 3 månader
Så här ser den nya pacemakern ut:
Nu ska jag in i duschen, men längtar tills jag kan ta ett bad igen. Och snart mat, jag är hungrig nu. Blev massor av sjukdom i detta inlägget, men så får det bli ibland.
Ha det så bra och ta hand om er där ute.
Massa Kramar
//Pernilla
Ps. Tack till er alla som finns runt mig och som stöttat mig och ringt och brytt er...det värmer verkligen:)
Tisdagen var riktigt jobbig, men jag hade bestämt mig och då var det bara att köra på... Vi var i Lund kl 07.45 och sen var det en massa förberedelser och kl 09.20 var det så dags att gå in på operation. Laddad med lite stesolid och med mp3:n i örat la jag mig på operationsbordet... allt flöt på bra och läkaren kunde faktiskt "trigga igång" mitt hjärta ändå upp till 50 slag och det var hur underbart som helst, om man nu kan säga så, men jag slapp alltså att svimma av. Jag hade såklart förstått att det skulle kännas och göra ont, men inte så fruktansvärt ont som det gjorde. Att sedan denna pacemakern är större och inte riktigt passade i min "ficka" gjorde inte saken bättre, utan det gjorde vansinnigt ont när han skulle få dit den. Men nu är den på plats och jag är så lättad.
Vid 10-tiden var operationen klar och jag gick tillbaka till avdelning med "per" i handen och gissa om det var med största lycka som jag kunde pussa på Andreas igen...
Jag fick kaffe och macka och sedan gjordes inställningar och kontroller av den nya pacemakern. När pacemakersjuksköterska frågade om jag ville ha alarmet på eller inte, trodde jag knappt mina öron. Det finns ett alarm inbyggt i denna och det låter som en ambulans...kan säga att det var väldigt skumt att höra en ambulanssirén inne från bröstet på en själv...behöver jag säga att jag valde att inte ha ljudet på;)
Det finns även sändare i denna pacemakern som gör det möjligt för läkarna att läsa av min pacemaker även om jag är hemma, men jag har inte valt detta. Känns tryggt att åka till sjukhuset för kontroller tycker jag, men i framtiden kanske...
Massor av teknik inne i mitt bröst...och jag är såå tacksam.
Vid 11.30 åkte vi från sjukhuset och sen har det varit återhämtning som stått på schemat.
Idag är första dagen som jag varit upp lite mer och har inte så jätteont längre utan kan röra armen lite grann. Det känns dock fortfarande som om pacemakern väger 3 kilo istället för 30 gram. Pacemakern håller fortfarande på att "ställa in sig efter mig" och det känns konstigt emellanåt, ibland rusar hjärtat och ibland blir jag väldigt yr eftersom pulsen inte hänger med. Men detta kommer ju att gå över och jag är superlycklig att denna operationen är över och att det finns sådan fin hjälp att få. Nu börjar livet, känns det som:)
Ikväll ska jag och älsklingen äta lite gott och enbart softa i soffan. Jag behöver fortfarande tid för återhämtning...
Har haft tulpaner nu i flera veckor på bordet, nya varje vecka. Så härligt och vårigt:)
Middagen jag och älsklingen hade i lördags, så mysigt det var...
och så lite bilder på pacemakrar, så om ni inte vill se det, stäng ner sidan nu;)...
Så här ser jag ut just nu...
och låt mig presentera "PER"
han som hjälpt mig i 8 år och 3 månader
Så här ser den nya pacemakern ut:
Nu ska jag in i duschen, men längtar tills jag kan ta ett bad igen. Och snart mat, jag är hungrig nu. Blev massor av sjukdom i detta inlägget, men så får det bli ibland.
Ha det så bra och ta hand om er där ute.
Massa Kramar
//Pernilla
Ps. Tack till er alla som finns runt mig och som stöttat mig och ringt och brytt er...det värmer verkligen:)
|
Nu är det då snart dags... | |
...om tolv timmar borde operationen va igång eller kanske till och med va över och jag är "uppdaterad" med ny pacemaker. Det är alltså imorgonbitti, det gäller, det är då jag ska opereras och få en ny "per". Känns väldigt nära nu...
Har precis kommit ur duschen med descutansvamparna och har rena kläder på mig och rena lakan i sängen, väl förberedd och jag följer deras schema till punkt och pricka. Imorgonbitti gäller ny dusch med svamparna och sen en stesolid och in i bilen...
Nu vill jag bara få detta gjort och stampa alla ångestspöken rejält på tårna eller rättare sagt sparka dem i röven;) riktigt hårt, för efter denna operationen är det jag som bestämmer över mitt liv, så det så:)
Hoppas på att kunna få någon timmes sömn inatt, önska mig lycka till...
Vet inte när jag bloggar nästa gång, men då blir det nog lite foto. Dels från i helgen då jag och älsklingen hade en underbar middag med bla bröllopschampangen och dels från operationen.
Massa kramar till er alla och jag känner ert stöd, tack för det.
//Pernilla
Har precis kommit ur duschen med descutansvamparna och har rena kläder på mig och rena lakan i sängen, väl förberedd och jag följer deras schema till punkt och pricka. Imorgonbitti gäller ny dusch med svamparna och sen en stesolid och in i bilen...
Nu vill jag bara få detta gjort och stampa alla ångestspöken rejält på tårna eller rättare sagt sparka dem i röven;) riktigt hårt, för efter denna operationen är det jag som bestämmer över mitt liv, så det så:)
Hoppas på att kunna få någon timmes sömn inatt, önska mig lycka till...
Vet inte när jag bloggar nästa gång, men då blir det nog lite foto. Dels från i helgen då jag och älsklingen hade en underbar middag med bla bröllopschampangen och dels från operationen.
Massa kramar till er alla och jag känner ert stöd, tack för det.
//Pernilla
|
Söndagkväll... | |
och operationen närmar sig med stormsteg... men ikväll är det söndag och det gäller att njuta av tillvaron.
Veckan som gått har varit väldigt jobbig med mycket ångest och panik, panik över att det snart är dags, men samtidigt har jag bestämt mig för att genomföra detta. Jag vill leva vidare, så enkelt är det.
Jag har samlat på mig på mycket posivit energi jag bara kunnat...jag har haft älsklingen nära så fort jag kunnat, jag har träffat kusin Marie och underbara Barbro...däremellan har jag lyckats sova en del, fast sömnen är ett stycke för sig det...
Har hur mycket som helst inom mig som jag vill skriva om, men orkar liksom inte utan nu ska jag och älsklingen snart äta och sen kolla film. Njuta, njuta...
KRAM
//Pernilla
Veckan som gått har varit väldigt jobbig med mycket ångest och panik, panik över att det snart är dags, men samtidigt har jag bestämt mig för att genomföra detta. Jag vill leva vidare, så enkelt är det.
Jag har samlat på mig på mycket posivit energi jag bara kunnat...jag har haft älsklingen nära så fort jag kunnat, jag har träffat kusin Marie och underbara Barbro...däremellan har jag lyckats sova en del, fast sömnen är ett stycke för sig det...
Har hur mycket som helst inom mig som jag vill skriva om, men orkar liksom inte utan nu ska jag och älsklingen snart äta och sen kolla film. Njuta, njuta...
KRAM
//Pernilla
|
Nästan som vanligt | |
Idag har jag och älskingen tagit det väldigt lugnt, tvättat, tittat lite på skidor och spelat en hel del "Social City"...och det känns nästan som vanligt, men ändå inte, operationen hänger över mig hela tiden. Jag tänker på den väldigt ofta men har lyckats hålla ångesten borta idag...så sköönt.
På tal om "Social City" det är ju lite av ett fördärv, jag har börjat idag och älsklingen går, så vi är noviser...men visst kan det nog bli ett väldigt tidsfördriv, men det blir ju klart vad man gör det till. Kan va skönt att ha något annat att tänka på...
Idag är det 4 år sedan min andra hjärtoperation, tänker lite på det oxå idag, men egentligen var det ju då jag blev "frisk" och det är en skön känsla. Sen att jag fick gå ett år med felinställd pacemaker det får man väl ta. Kommer fortfarande ihåg den känslan, i mars -07, när de ställer om pacemakern i rätt mode igen och det blir så lugnt i bröstet. Sen dess har det varit ganska så "skönt" i hjärtat...
Nu tänkte jag snart bada lite och sen kanske se en film med älsklingen. Han ska till Stockholm måndag och tisdag, så det blir ensamt här hemma:( men nu ska jag njuta av tillvaron.
KRAM
//Pernilla
På tal om "Social City" det är ju lite av ett fördärv, jag har börjat idag och älsklingen går, så vi är noviser...men visst kan det nog bli ett väldigt tidsfördriv, men det blir ju klart vad man gör det till. Kan va skönt att ha något annat att tänka på...
Idag är det 4 år sedan min andra hjärtoperation, tänker lite på det oxå idag, men egentligen var det ju då jag blev "frisk" och det är en skön känsla. Sen att jag fick gå ett år med felinställd pacemaker det får man väl ta. Kommer fortfarande ihåg den känslan, i mars -07, när de ställer om pacemakern i rätt mode igen och det blir så lugnt i bröstet. Sen dess har det varit ganska så "skönt" i hjärtat...
Nu tänkte jag snart bada lite och sen kanske se en film med älsklingen. Han ska till Stockholm måndag och tisdag, så det blir ensamt här hemma:( men nu ska jag njuta av tillvaron.
KRAM
//Pernilla
|
Kallelsen har kommit. | |
Ja då kom den alltså idag, kallelsen till operation, tillsammans med 4st Descutan-svampar. De ska jag duscha med både på kvällen innan och samma morgon. Jag ska va i Lund 07.45 och kommer att bli första patient in på operation, det känns iallafall bra, allt för att korta ner väntetiden. Det kommer bli samma läkare som opererar som jag träffade förra vecka och det känns ju oxå bra. Han verkar trygg och säker på sin sak...Han skulle tydligen även vara extra bra på att sy ihop såret sen (sjuksköterskan sa det) och då kan jag ju hålla tummarna på att få ett snyggare ärr än det jag har idag, alltid något;)
Innan operationen (på samma morgon) ska de kontrollera pacemakern och se om elektroderna fungerar som de ska, gör de inte det blir det även byte av en eller två elektroder. De ska även ställa om pacemakern i ett annat "mode" inför operationen. Sen är det då in på op som gäller... Gillar verkligen inte detta och får ångest bara enbart när jag skriver detta men det är bara att ta "tjuren vid hornen" och genomföra detta. Det gäller för sjuksköterskan att snabbt sätta venflon så de kan ge lugnande....och på så sätt får de nog (personalen) det oxå behagligare, hehe.
Operationen kommer att ta allt från 20 min till 1 timme, men sen är det över:) och jag har en ny pacemaker och kan leva vidare i mitt liv!:) Och till råga på allt får jag "lille Per" med mig hem...så om det är någon som inte tycker att det är allt för makabert så kan ni få titta på honom sen;)......
I natt vaknade jag kl 02.20 och har knappt sovit sedan dess, sover så dåligt om nätterna nu. Älsklingen kunde inte heller sova så länge imorse, utan började jobba redan 06.45. Han jobbar hemma idag och brukar då inte gå upp förrän halv åtta, men han sover inte heller så bra just nu. När jag är vaken om nätterna märker jag att han sover oroligt och det gör ont i mig. Jag vill inte att han ska må dåligt pga mig och detta med operationen, men kan liksom inte hjälpa mig själv alla gånger. Snart är detta över älsklingen och vi kan börja leva ett mer "normalt" liv... Du är mitt allt, Andreas, älskar dig. DÄB...;)
Jag gick ut på en promenad imorse och de var skönt, rensar tankarna lite. Sen har jag försökt att vila lite idag men varje gång jag lagt mig har det ringt, ibland känns det bara som förgjort...men men nu tänkte jag lägga mig i soffan och titta på lite program som jag missat i veckan tex Familjen Annorlunda. Jag tycker det är ett skönt program och jag blir märkta imponerad över hur de orkar med allt som rör en familj med så många barn...
Men först gå in och pussa på älsklingen...bara för att jag kan...
KRAMAR
//Pernilla
Innan operationen (på samma morgon) ska de kontrollera pacemakern och se om elektroderna fungerar som de ska, gör de inte det blir det även byte av en eller två elektroder. De ska även ställa om pacemakern i ett annat "mode" inför operationen. Sen är det då in på op som gäller... Gillar verkligen inte detta och får ångest bara enbart när jag skriver detta men det är bara att ta "tjuren vid hornen" och genomföra detta. Det gäller för sjuksköterskan att snabbt sätta venflon så de kan ge lugnande....och på så sätt får de nog (personalen) det oxå behagligare, hehe.
Operationen kommer att ta allt från 20 min till 1 timme, men sen är det över:) och jag har en ny pacemaker och kan leva vidare i mitt liv!:) Och till råga på allt får jag "lille Per" med mig hem...så om det är någon som inte tycker att det är allt för makabert så kan ni få titta på honom sen;)......
I natt vaknade jag kl 02.20 och har knappt sovit sedan dess, sover så dåligt om nätterna nu. Älsklingen kunde inte heller sova så länge imorse, utan började jobba redan 06.45. Han jobbar hemma idag och brukar då inte gå upp förrän halv åtta, men han sover inte heller så bra just nu. När jag är vaken om nätterna märker jag att han sover oroligt och det gör ont i mig. Jag vill inte att han ska må dåligt pga mig och detta med operationen, men kan liksom inte hjälpa mig själv alla gånger. Snart är detta över älsklingen och vi kan börja leva ett mer "normalt" liv... Du är mitt allt, Andreas, älskar dig. DÄB...;)
Jag gick ut på en promenad imorse och de var skönt, rensar tankarna lite. Sen har jag försökt att vila lite idag men varje gång jag lagt mig har det ringt, ibland känns det bara som förgjort...men men nu tänkte jag lägga mig i soffan och titta på lite program som jag missat i veckan tex Familjen Annorlunda. Jag tycker det är ett skönt program och jag blir märkta imponerad över hur de orkar med allt som rör en familj med så många barn...
Men först gå in och pussa på älsklingen...bara för att jag kan...
KRAMAR
//Pernilla
|
Laddar... | |
Det känns som om det är det enda jag gör om dagarna nu...laddar inför operationen. Troligtvis blir operationen den 23/3, pratade med Lund idag och de sa att det var inbokat, men jag har inte fått kallelsen ännu, så man vet ju inte riktigt att det blir då... Jag kämpar hela tiden, dygnet runt, med ångesten och dödsångesten, som ibland känns som om den kommer äta upp mig, men det ska bli ändring på det nu...
Idag har jag haft besök av min kusin Marie och det var väldigt stärkande och det gav mig positiv energi, som jag
verkligen ska ta vara på och göra det bästa jag kan av. Lovar att fokucera och "träna" mycket nu fram till operationen.
Nu väntar jag hem älsklingen, som varit i Stockholm idag. Ska bli så underbart att få krama honom. Älskar att ha honom nära. Det är då jag är hel...
Kramar
//Pernilla
|
Facebook???.... | |
Nu är det en ganska sen lördagkväll och vi (både jag och Andreas) har precis gått med i facebook;) och jag vet inte riktigt varför..är detta egentligen skoj?... Får väl ge det ett tag och se vad som händer och det är ju bra att jag kan kolla till det med iphonen, hihi... Får jag dig, Linda, som vän nu då?hehehehe;)
Annars har vi ikväll ätit en god middag med kalvstek, pommes och en jättegod beasås...samtidigt som vi tittade på melodifestivalen, såklart;) Kul att Pernilla Walhgren och Jessica Andersson gick vidare, tycker jag.
Resten av helgen kommer, förhoppningsvis, att bli lugn och jag laddar inför operationen. Hela tiden lever jag med detta...
Nä usch nu får det inte bli deppigt här ikväll, det är lördagkväll och jag och älsklingen kollar en film...gäller att leva i nuet och bara njuta:)
KRAM
//Pernilla
Annars har vi ikväll ätit en god middag med kalvstek, pommes och en jättegod beasås...samtidigt som vi tittade på melodifestivalen, såklart;) Kul att Pernilla Walhgren och Jessica Andersson gick vidare, tycker jag.
Resten av helgen kommer, förhoppningsvis, att bli lugn och jag laddar inför operationen. Hela tiden lever jag med detta...
Nä usch nu får det inte bli deppigt här ikväll, det är lördagkväll och jag och älsklingen kollar en film...gäller att leva i nuet och bara njuta:)
KRAM
//Pernilla
|
Helt slut... | |
...efter dagens besök hos läkaren i Lund. Jag minns knapp resan dit idag, så mycket dödsångest hade jag, men väl där bestämde jag mig för att de inte skulle få kontrollera pacemakern idag utan det endast skulle bli ett "samtalsbesök" och då lättade ångesten lite.
Läkaren vi träffade var mycket bra och det kändes tryggt mitt i all ångest. Nu är det inte säkert att det blir han som opererar man jag hoppas på det. Vi samtalade runt pacemakerbyte och hur det går till och vad som händer med hjärtat. Jag kommer att ha en puls på max 30 om jag kommer att ha en puls alls under själva bytet och detta ger mig en fruktansvärd dödsångest. Det är många detaljer under händelseförloppet som skrämer vettet ur mig men jag ska klara detta.
Efter mycket velande och resonemang fram och tillbaka så bestämde jag mig för att göra detta i lokalbedövning och inte i narkos. Mycket kanske för att om det skulle bli narkos så skulle operationen ske på sen eftermiddag och jag var tvungen att sova kvar på sjukhuset och det slipper jag med lokalbedövning...
Nu väntar jag med ve och fasa på att kallelsen ska komma, kanske blir det redan nästa vecka...usch och fy...
Nu försöka koppla av och kolla lite på "plus" och sen sängen.
Kramar
//Pernilla
Läkaren vi träffade var mycket bra och det kändes tryggt mitt i all ångest. Nu är det inte säkert att det blir han som opererar man jag hoppas på det. Vi samtalade runt pacemakerbyte och hur det går till och vad som händer med hjärtat. Jag kommer att ha en puls på max 30 om jag kommer att ha en puls alls under själva bytet och detta ger mig en fruktansvärd dödsångest. Det är många detaljer under händelseförloppet som skrämer vettet ur mig men jag ska klara detta.
Efter mycket velande och resonemang fram och tillbaka så bestämde jag mig för att göra detta i lokalbedövning och inte i narkos. Mycket kanske för att om det skulle bli narkos så skulle operationen ske på sen eftermiddag och jag var tvungen att sova kvar på sjukhuset och det slipper jag med lokalbedövning...
Nu väntar jag med ve och fasa på att kallelsen ska komma, kanske blir det redan nästa vecka...usch och fy...
Nu försöka koppla av och kolla lite på "plus" och sen sängen.
Kramar
//Pernilla
|
Laddar inför imorgon... | |
...jag hade precis skrivit ett ganska långt inlägg men så försvann det så därför blir detta inte lika långt...
Jag och älsklingen har för ett tag sen avslutat en 3-rätters middag, så här en onsdagskväll, bara för att man känner för det och inte vet aldrig när man kan göra det igen...
Till förrätt hade vi: Grillad halloumi med vitlök, citron och chili.
Till huvudrätt blev det: Penne med kyckling och salvia med riven parmesan.
Till efterrätt: Varm chokladpuddning med vaniljglass och hallon
Det var tre nya recept för oss och det blev faktiskt riktigt gott, alla tre, om man nu får lov att säga det själv;)
Så här såg det ut: kanske inte se så gott ut men det var RIKTIGT gott...
Nu är det snart torsdag och jag ska ner till Lund. Usch, jag bävar för det, men jag intalar mig att det bara ska bli en informationsträff med hjärtläkare inför mitt pacemakerbyte och ingen pacemakerkontroll. Snart är det dags för byte och jag är bara sååå rädd inför det. Imorgon kanske jag får veta mer när det är dags och hur det hela ska gå till...
Nu vill jag bara inte tänka på morgondagen och njuta av stunden och sen gå och lägga mig och hoppas på en skön sömn...
KRAM
//Pernilla
Jag och älsklingen har för ett tag sen avslutat en 3-rätters middag, så här en onsdagskväll, bara för att man känner för det och inte vet aldrig när man kan göra det igen...
Till förrätt hade vi: Grillad halloumi med vitlök, citron och chili.
Till huvudrätt blev det: Penne med kyckling och salvia med riven parmesan.
Till efterrätt: Varm chokladpuddning med vaniljglass och hallon
Det var tre nya recept för oss och det blev faktiskt riktigt gott, alla tre, om man nu får lov att säga det själv;)
Så här såg det ut: kanske inte se så gott ut men det var RIKTIGT gott...
Nu är det snart torsdag och jag ska ner till Lund. Usch, jag bävar för det, men jag intalar mig att det bara ska bli en informationsträff med hjärtläkare inför mitt pacemakerbyte och ingen pacemakerkontroll. Snart är det dags för byte och jag är bara sååå rädd inför det. Imorgon kanske jag får veta mer när det är dags och hur det hela ska gå till...
Nu vill jag bara inte tänka på morgondagen och njuta av stunden och sen gå och lägga mig och hoppas på en skön sömn...
KRAM
//Pernilla
