mysarna

Ja då kom den alltså idag, kallelsen till operation, tillsammans med 4st Descutan-svampar. De ska jag duscha med både på kvällen innan och samma morgon. Jag ska va i Lund 07.45 och kommer att bli första patient in på operation, det känns iallafall bra, allt för att korta ner väntetiden. Det kommer bli samma läkare som opererar som jag träffade förra vecka och det känns ju oxå bra. Han verkar trygg och säker på sin sak...Han skulle tydligen även vara extra bra på att sy ihop såret sen (sjuksköterskan sa det) och då kan jag ju hålla tummarna på att få ett snyggare ärr än det jag har idag, alltid något;)

Innan operationen (på samma morgon) ska de kontrollera pacemakern och se om elektroderna fungerar som de ska, gör de inte det blir det även byte av en eller två elektroder. De ska även ställa om pacemakern i ett annat "mode" inför operationen. Sen är det då in på op som gäller... Gillar verkligen inte detta och får ångest bara enbart när jag skriver detta men det är bara att ta "tjuren vid hornen" och genomföra detta. Det gäller för sjuksköterskan att snabbt sätta venflon så de kan ge lugnande....och på så sätt får de nog (personalen) det oxå behagligare, hehe.

Operationen kommer att ta allt från 20 min till 1 timme, men sen är det över:) och jag har en ny pacemaker och kan leva vidare i mitt liv!:) Och till råga på allt får jag "lille Per" med mig hem...så om det är någon som inte tycker att det är allt för makabert så kan ni få titta på honom sen;)......

I natt vaknade jag kl 02.20 och har knappt sovit sedan dess, sover så dåligt om nätterna nu. Älsklingen kunde inte heller sova så länge imorse, utan började jobba redan 06.45. Han jobbar hemma idag och brukar då inte gå upp förrän halv åtta, men han sover inte heller så bra just nu. När jag är vaken om nätterna märker jag att han sover oroligt och det gör ont i mig. Jag vill inte att han ska må dåligt pga mig och detta med operationen, men kan liksom inte hjälpa mig själv alla gånger. Snart är detta över älsklingen och vi kan börja leva ett mer "normalt" liv... Du är mitt allt, Andreas, älskar dig. DÄB...;)
 
Jag gick ut på en promenad imorse och de var skönt, rensar tankarna lite. Sen har jag försökt att vila lite idag men varje gång jag lagt mig har det ringt, ibland känns det bara som förgjort...men men nu tänkte jag lägga mig i soffan och titta på lite program som jag missat i veckan tex Familjen Annorlunda. Jag tycker det är ett skönt program och jag blir märkta imponerad över hur de orkar med allt som rör en familj med så många barn...

Men först gå in och pussa på älsklingen...bara för att jag kan...

KRAMAR
//Pernilla