Ja idag är det tre månader sedan vi gifte oss, fatta vad tiden går. För tre månader sedan, vid detta klockslaget, var vi nästan precis klara på TOVA och åkte ut mot kyrkan och jag var hur nervös som helst. Fattar egentligen inte varför man var så nervös när det enbart var lycka och glädje ju, men en väldigt stor dag för mig, för oss givetvis. Och vilken underbar dag det blev:)
I fredagskväll, när jag väntade på att älsklingen skulle komma hem, så tittade jag lite på vår bröllopsfilm. Såg vigseln igen och bara grät, av lycka så klart:) Underbart att kunna titta på det igen och återigen tack Christer för att du filmade.
Älsklingen kom hem tryggt och säkert i fredagskväll och det var hur skönt som helst att se honom igen, kändes som om han varit iväg hur länge som helst. Det är väl bara att försöka att vänja sig vid att han är borta lite mer i veckorna nu. Denna veckan som kommer ska han både till Stockholm och Göteborg...
Jag är fortfarande inte helt bra, har lite feber kvar och är fruktansvärt trött, men jag tänkte iallafall försöka att gå till jobbet imorgonbitti. Känns som om jag kommit i ett sådant tillstånd, som jag ibland gör, med lite feber och en väldig trötthet. Jag kan bli så här när jag känner att det är mycket och mycket tankar och oro. Samtidigt vill man ju verkligen inte riskera att smitta någon, men jag tror att det är lugnt. Jag varken nyser, hostar eller snyter mig. Får se hur jag mår imorgonbitti helt enkelt.
Just nu kollar jag på filmen: den vita massajen, har sett den innan och läst de tre böckerna, men den är ändå fängslande på något sätt tycker jag. Vad gör man inte för kärleken?!;)
Hoppas ni haft en skön helg och laddat inför en ny vecka...
Skön fortsatt söndag
//Pernilla
