 |
Funderar på... |  |
....att byta namn på bloggen, iallafall för ett tag, till Nysarna istället. Det passar ganska så bra in på oss just nu.
Älsklingen är fortfarande förkyld och drar runt på sin "snorfana" överallt, nyser och snyter. Tycker synd om honom, men man vet ju liksom att det kommer att gå över. Kanske en klen tröst när man känner sig som han gör (eller så som jag förmodar att han känner sig..)
Själv nyser lite då och då, är trött men ingen förkylning så som Andreas.
Nu närmare sig helgen med stormsteg och ikväll vi ska på middag hos vår toastmaster och hans tjej. Ska bli riktigt trevligt, men får väl kolla med honom först att han vill ha dit oss...med tanke på förkylningen alltså, hihi
I helgen ska vi provsmaka tårtan till bröllopet, mumsigt värre och sen blir det lite mera bröllopsplanering. Jag tänkte även kolla inom en optiker och försöka hitta några nya bågar och beställa tid för synundersökning. Jag ser inte alls bra med mina glasögon och genom linserna börjar det oxå va suddiga och jag måste ju kunna se Andreas glasklart på bröllopsdagen:)
Efter helgen så närmar sig tisdagen med alldeles för stora steg, vill bara inte att de ska bli tis, ska nämligen kontrollera pacemakern då. Säger bara usch och fy och vilken dödsångest det medför, men men har liksom inget val. En väldigt pedagogisk (eller inte) sjuksköterska på sjukhuset sa till mig, när jag berättade att jag är väldigt rädd för kontrollerna: "men den (pacemakern) kan ju gå sönder eller att batterierna tar slut....och då är det ju inte så bra"
Nej, vad säger man... som om jag inte VET att jag måste göra kontrollerna.....det är ändå jobbigt hur mycket jag än vet att jag måste...
Nej nu ska jag inte tänka på det, utan nu är det snart helg och jag ska njuta av att få vara tillsammans med älsklingen och fortsätta hålla tummarna på att jag inte blir sjuk.
Ha en skön helg och va rädda om varandra.
KRAM
//Pernilla
Älsklingen är fortfarande förkyld och drar runt på sin "snorfana" överallt, nyser och snyter. Tycker synd om honom, men man vet ju liksom att det kommer att gå över. Kanske en klen tröst när man känner sig som han gör (eller så som jag förmodar att han känner sig..)
Själv nyser lite då och då, är trött men ingen förkylning så som Andreas.
Nu närmare sig helgen med stormsteg och ikväll vi ska på middag hos vår toastmaster och hans tjej. Ska bli riktigt trevligt, men får väl kolla med honom först att han vill ha dit oss...med tanke på förkylningen alltså, hihi
I helgen ska vi provsmaka tårtan till bröllopet, mumsigt värre och sen blir det lite mera bröllopsplanering. Jag tänkte även kolla inom en optiker och försöka hitta några nya bågar och beställa tid för synundersökning. Jag ser inte alls bra med mina glasögon och genom linserna börjar det oxå va suddiga och jag måste ju kunna se Andreas glasklart på bröllopsdagen:)
Efter helgen så närmar sig tisdagen med alldeles för stora steg, vill bara inte att de ska bli tis, ska nämligen kontrollera pacemakern då. Säger bara usch och fy och vilken dödsångest det medför, men men har liksom inget val. En väldigt pedagogisk (eller inte) sjuksköterska på sjukhuset sa till mig, när jag berättade att jag är väldigt rädd för kontrollerna: "men den (pacemakern) kan ju gå sönder eller att batterierna tar slut....och då är det ju inte så bra"
Nej, vad säger man... som om jag inte VET att jag måste göra kontrollerna.....det är ändå jobbigt hur mycket jag än vet att jag måste...
Nej nu ska jag inte tänka på det, utan nu är det snart helg och jag ska njuta av att få vara tillsammans med älsklingen och fortsätta hålla tummarna på att jag inte blir sjuk.
Ha en skön helg och va rädda om varandra.
KRAM
//Pernilla
|
Kommentarer | |
 |
Trackback |  |
