mysarna

Igår var jag som sagt hos läkaren och det gav inte så mycket. Ett antiklimax, jag som trodde att man skulle kunna få några besked och därmed hjälp. De ska nu tar ytterligare prover och det innebär ju mer väntan och oro, men det gäller att tänka positivt. Bra att utesluta saker som det kan vara och sen veta utan oro.

Jag är själv hemma och det är verkligen hur tomt, tyst och ensam som helst. Jag saknar Andreas så mycket att det gör ont. Han är iväg på jobb och kommer hem imorgonkväll, jisses vad jag längtar efter honom. Det blir tomt att lägga sig ikväll, men jag få sniffa på älsklingens kudde;) och så kommer han ju imorgon igen:)

Idag kom min lönespec. precis som den har gjort plikttroget varje månad och år i många år nu men denna gången var det inte bara nollor utan jag har fått min första lön på nästan exakt åtta år, helt underbar känsla:) 

Tänkte snart gå och lägga mig och titta på tv, klockan ringer ju trots allt 04.50 imorgonbitti...

KRAMAR
//Pernilla