 |
Länge sen... |  |
...jag bloggade nu, men jag har inte mått bra. Jag har haft och har väldigt ont i magen, illamående och svullen i magen (ser ut som om jag är höggravid). Har haft problem ett tag, men trodde ju att det skulle gå över. Så i måndags morse åkte jag och älsklingen in till akuten. Lite annorlunda födelsedag...älskling kom med frukost och present på sängen, men jag kunde inte äta något och mådde bara såå illa. Fick fira halva födelsedagen på akuten... Hände inte så mycket där egentligen, de tog blodprover och ekg och så. Remiss beställdes till ultraljud för buken och remiss till tarmspecialist och skulle jag inte va bra till i onsdags så skulle jag söka vårdcentral...hem och ligga på rygg, det känns bättre så.
Jag var inte bättre i onsdags och då fick det bli en vända till vårdcentralen. Där togs ytterligare blodprover. I torsdags ringer läkaren hem och säger att en del prover var lite konstiga och att han skulle påskynda remissen till ultraljudet. Gissa om man blir orolig?! Jag har hela vecka haft alla möjliga diagnoser redan, enligt mig själv alltså och detta gör ju inte saken bättre. Jag och älsklingen åker till akuten igen och där får jag träffa en mycket bra och trevligt ung kvinnlig läkare, hon undersöker magen och säger att inte mycket kan göras eftersom det är kväll, men hon fixar med att röntgen ska ringa mig under fredagen för ett ultraljud. Hem tillsammans med massor av tankar och oro och fastandes från kl 24..
Fredag morgon ringer de och säger att jag har tid för ultraljud, så för tredje gången på samma vecka åker jag och älsklingen in till akuten..puh. Jag var livrädd och så nervös..vad skulle de finna på ultraljudet?
Lång väntan efteråt, men slutligen så kommer samma kvinnliga läkare och säger att allt ser bra ut:) Inget fel på lever, galla, galgångar, bukspottkörtel och inget bråck, jippi...det enda de hittar är massor av gas i tarmarna och att de är svårbedömda tack vare det. Kan verkligen gas göra så ont?
Mycket av all oro har ju försvunnit men kvar är ändå min stora mage och den är öm. Dessutom har jag en bula ovanför naveln och upp mot revbenen, som är ganska stor, undrar vad det är för något? men som sagt det såg ju bara bra ut på ultraljudet och då måste man tro på det.
Denna veckan har känslorna legat utanpå, om man säger så...har varit otroligt orolig och rädd. Levt i ett konstigt tillstånd på något sätt. Nu hoppas jag att problemen med magen ska försvinna så att jag kan gå till jobbet igen. Blev ju inte start efter semestern i måndags. Jag är sjukskriven nästa vecka oxå, men jag hoppas att detta ska lägga sig innan dess så att jag kan gå till jobbet. Min lååånga sjukskrivning tog ju slut nu i juli och jag skulle börja jobba "på riktigt"...såå typiskt att detta nu händer. Idag vaknade jag till råga på allt med ont över bihålorna igen,säger bara puh...
Ja ja, det var lite av min vecka..
och till sist lite roligt: Min namnändring har gått igenom och därmed heter jag nu Thörn:) Nu är jag och Andreas en egen liten familj. I måndags när jag skulle skrivas in på akuten fick vi för första gången veta att jag nu heter Thörn, så lite glädje mitt i allt och så passande att det var på min födelsedag:)
Kramar
//Pernilla Thörn:) :)
Jag var inte bättre i onsdags och då fick det bli en vända till vårdcentralen. Där togs ytterligare blodprover. I torsdags ringer läkaren hem och säger att en del prover var lite konstiga och att han skulle påskynda remissen till ultraljudet. Gissa om man blir orolig?! Jag har hela vecka haft alla möjliga diagnoser redan, enligt mig själv alltså och detta gör ju inte saken bättre. Jag och älsklingen åker till akuten igen och där får jag träffa en mycket bra och trevligt ung kvinnlig läkare, hon undersöker magen och säger att inte mycket kan göras eftersom det är kväll, men hon fixar med att röntgen ska ringa mig under fredagen för ett ultraljud. Hem tillsammans med massor av tankar och oro och fastandes från kl 24..
Fredag morgon ringer de och säger att jag har tid för ultraljud, så för tredje gången på samma vecka åker jag och älsklingen in till akuten..puh. Jag var livrädd och så nervös..vad skulle de finna på ultraljudet?
Lång väntan efteråt, men slutligen så kommer samma kvinnliga läkare och säger att allt ser bra ut:) Inget fel på lever, galla, galgångar, bukspottkörtel och inget bråck, jippi...det enda de hittar är massor av gas i tarmarna och att de är svårbedömda tack vare det. Kan verkligen gas göra så ont?
Mycket av all oro har ju försvunnit men kvar är ändå min stora mage och den är öm. Dessutom har jag en bula ovanför naveln och upp mot revbenen, som är ganska stor, undrar vad det är för något? men som sagt det såg ju bara bra ut på ultraljudet och då måste man tro på det.
Denna veckan har känslorna legat utanpå, om man säger så...har varit otroligt orolig och rädd. Levt i ett konstigt tillstånd på något sätt. Nu hoppas jag att problemen med magen ska försvinna så att jag kan gå till jobbet igen. Blev ju inte start efter semestern i måndags. Jag är sjukskriven nästa vecka oxå, men jag hoppas att detta ska lägga sig innan dess så att jag kan gå till jobbet. Min lååånga sjukskrivning tog ju slut nu i juli och jag skulle börja jobba "på riktigt"...såå typiskt att detta nu händer. Idag vaknade jag till råga på allt med ont över bihålorna igen,säger bara puh...
Ja ja, det var lite av min vecka..
och till sist lite roligt: Min namnändring har gått igenom och därmed heter jag nu Thörn:) Nu är jag och Andreas en egen liten familj. I måndags när jag skulle skrivas in på akuten fick vi för första gången veta att jag nu heter Thörn, så lite glädje mitt i allt och så passande att det var på min födelsedag:)
Kramar
//Pernilla Thörn:) :)
|
Kommentarer | |
 |
Trackback |  |
