Livet rullar på men just nu känner jag mig enbart rädd, rädd i mitt eget hem. Det är en konstig och obehaglig känsla. Jag har nämligen nyss ringt min hyresvärd och åter tagit upp problemet med grannen ovanför som dammsugar i tid och otid. Det som är jobbigast är passet hon har på morgonen mellan ungefär 06.00 och 07.20, varje dag, eller nej förresten på helgen är det inte förrän runt 07.30-08.00. Kände att nu får det snart vara nog, jag får bara mörkare och mörkare ringar under ögonen av min sömnbrist. Jag har tidigare sagt åt honom(hyresvärden) att inte göra något, av rädsla för vad hon kan hitta på. Och där finns nog inte många gränser... Men idag så skulle han ringa till hennes sambo, så nu sitter jag här som på nålar och hoppar högt för varje ljud som hörs. Vill bara att Andreas ska komma hem så jag kan känna mig trygg igen.
Får försöka att tänka på annat, men det är inte så lätt just nu. Iallafall så blev farmors och pappas födelsedag riktigt lyckad. Farmor var väldigt pigg, dagen till ära, och skrattade och var på sitt bästa humör och uppskattade verkligen fotoalbumet vi gjort och tårtan:) Kul att det föll ut så bra, med tanke på att hon i helgen var helt sängliggandes och knappt nåbar. Lite penicillin och sen var hon på banan igen:)...
Imorgon eftermiddag ska jag åka till Malmö och träffa min blivande svärmor, vi ska kolla på bröllopsklänningar. Sen när Andreas slutat jobbet (han jobbar i Malmö imorgon) ska han få va med lite och kolla han med, snällt va?:) Alltid spännande och se om man hittar just DEN klänningen.
Men NU vill jag att Andreas kommer hem, längtar såå efter honom...puh det är säkert nästan två timmar tills han är hemma. Har alltid dörren låst, så det gäller väl bara att inte öppna om det bankar på den...
Massa kramar till er där ute, som inte dammsugar psyket av era grannar...
//Pernilla
