mysarna

Nu blir jag så arg och tom...hade skrivit en lång blogg och när jag skulle publicera den så försvann allt...ska försöka komma ihåg lite av det jag skrev...

Helgen har varit lugn och jag har fått tillbringa den med älsklingen och då kan det ju inte bli bättre:) Vi har fixat en del, men det blev ingen bokning av bröllopsresan. Hon vi gillar på Resia jobbade inte igår. Vi vet vart vi vill åka och vi väntar gärna på att hon ska jobba en helg så vi kan boka resan.

Idag körde jag en sväng till Bromölla och hälsade på farmor. Det var med blandade känslor jag åkte dit. Jag var helt enkelt oroligt inför den farmor jag skulle möta och rädd för det som komma skall. Min känsla sa mig att farmor nog är på väg nu, men vem vet...nu kanske ni tycker att det låter okänsligt, men jag vill bara att farmor ska få avsluta ett långt, härligt och lyckligt liv på ett värdigt sätt. Hon svarade på ja och nej frågor, men pratade inte mer än så. När jag berättade att det var "pernilla som var här" kramade hon min hand hårt och det kommer jag ALLTID att minnas starkt. Men det var inte "min" farmor som låg där idag. Min farmor har alltid varit stark och klarat allt själv...

Nu ska jag försöka att ladda inför en ny "jobbvecka" men det känns svårt. Jag tänker hela tiden på farmor och vet att jag måste satsa allt på min arbetsträning. Det är nu jag har chansen att bli en så "normal" yrkesarbetande människa som möjligt. Jag ska satsa allt, men kan inte hjälpa att jag har mina tankar och känslor hos farmor. 

Massa kramar på er
//Pernilla