Om två timmar får jag äntligen träffa min älskling igen, ska köra och hämta honom på flygplatsen sen. Han har som sagt jobbat i huvudstaden sen i tisdags, men det känns som evigheter sen vi sågs. Speciellt eftersom ännu mer har fallit på plats denna veckan.
Roligt det där (och ganska underligt egentligen) att man bara kan falla hals över huvud för en person man inte ens känner (nu känner jag ju Andreas rätt bra;) men jag föll pladask för Andreas första gången jag såg honom och sedan dess har jag fortsatt att falla...är hur lycklig som helst med honom. Ja ja det där vet ni ju redan.
Idag har det blivit bokat:) jag vet vad jag och Andreas ska göra om lite mer än ett år...säger bara: da datt a da..hihi
Behöver jag säga att jag är hur lycklig som helst?, hihi:)
KRAM
//Pernilla
