 |
Jag klarade det! |  |
Ja operationen är över och det har dessutom gått lite mer är 3 dygn. Så nu var man då uppdaterad med en ny pacemaker och dessutom en otroligt modern och den absolut senaste modellen på marknaden;) känns ju tryggt.
Tisdagen var riktigt jobbig, men jag hade bestämt mig och då var det bara att köra på... Vi var i Lund kl 07.45 och sen var det en massa förberedelser och kl 09.20 var det så dags att gå in på operation. Laddad med lite stesolid och med mp3:n i örat la jag mig på operationsbordet... allt flöt på bra och läkaren kunde faktiskt "trigga igång" mitt hjärta ändå upp till 50 slag och det var hur underbart som helst, om man nu kan säga så, men jag slapp alltså att svimma av. Jag hade såklart förstått att det skulle kännas och göra ont, men inte så fruktansvärt ont som det gjorde. Att sedan denna pacemakern är större och inte riktigt passade i min "ficka" gjorde inte saken bättre, utan det gjorde vansinnigt ont när han skulle få dit den. Men nu är den på plats och jag är så lättad.
Vid 10-tiden var operationen klar och jag gick tillbaka till avdelning med "per" i handen och gissa om det var med största lycka som jag kunde pussa på Andreas igen...
Jag fick kaffe och macka och sedan gjordes inställningar och kontroller av den nya pacemakern. När pacemakersjuksköterska frågade om jag ville ha alarmet på eller inte, trodde jag knappt mina öron. Det finns ett alarm inbyggt i denna och det låter som en ambulans...kan säga att det var väldigt skumt att höra en ambulanssirén inne från bröstet på en själv...behöver jag säga att jag valde att inte ha ljudet på;)
Det finns även sändare i denna pacemakern som gör det möjligt för läkarna att läsa av min pacemaker även om jag är hemma, men jag har inte valt detta. Känns tryggt att åka till sjukhuset för kontroller tycker jag, men i framtiden kanske...
Massor av teknik inne i mitt bröst...och jag är såå tacksam.
Vid 11.30 åkte vi från sjukhuset och sen har det varit återhämtning som stått på schemat.
Idag är första dagen som jag varit upp lite mer och har inte så jätteont längre utan kan röra armen lite grann. Det känns dock fortfarande som om pacemakern väger 3 kilo istället för 30 gram. Pacemakern håller fortfarande på att "ställa in sig efter mig" och det känns konstigt emellanåt, ibland rusar hjärtat och ibland blir jag väldigt yr eftersom pulsen inte hänger med. Men detta kommer ju att gå över och jag är superlycklig att denna operationen är över och att det finns sådan fin hjälp att få. Nu börjar livet, känns det som:)
Ikväll ska jag och älsklingen äta lite gott och enbart softa i soffan. Jag behöver fortfarande tid för återhämtning...
Har haft tulpaner nu i flera veckor på bordet, nya varje vecka. Så härligt och vårigt:)
Middagen jag och älsklingen hade i lördags, så mysigt det var...
och så lite bilder på pacemakrar, så om ni inte vill se det, stäng ner sidan nu;)...
Så här ser jag ut just nu...
och låt mig presentera "PER"
han som hjälpt mig i 8 år och 3 månader
Så här ser den nya pacemakern ut:
Nu ska jag in i duschen, men längtar tills jag kan ta ett bad igen. Och snart mat, jag är hungrig nu. Blev massor av sjukdom i detta inlägget, men så får det bli ibland.
Ha det så bra och ta hand om er där ute.
Massa Kramar
//Pernilla
Ps. Tack till er alla som finns runt mig och som stöttat mig och ringt och brytt er...det värmer verkligen:)
Tisdagen var riktigt jobbig, men jag hade bestämt mig och då var det bara att köra på... Vi var i Lund kl 07.45 och sen var det en massa förberedelser och kl 09.20 var det så dags att gå in på operation. Laddad med lite stesolid och med mp3:n i örat la jag mig på operationsbordet... allt flöt på bra och läkaren kunde faktiskt "trigga igång" mitt hjärta ändå upp till 50 slag och det var hur underbart som helst, om man nu kan säga så, men jag slapp alltså att svimma av. Jag hade såklart förstått att det skulle kännas och göra ont, men inte så fruktansvärt ont som det gjorde. Att sedan denna pacemakern är större och inte riktigt passade i min "ficka" gjorde inte saken bättre, utan det gjorde vansinnigt ont när han skulle få dit den. Men nu är den på plats och jag är så lättad.
Vid 10-tiden var operationen klar och jag gick tillbaka till avdelning med "per" i handen och gissa om det var med största lycka som jag kunde pussa på Andreas igen...
Jag fick kaffe och macka och sedan gjordes inställningar och kontroller av den nya pacemakern. När pacemakersjuksköterska frågade om jag ville ha alarmet på eller inte, trodde jag knappt mina öron. Det finns ett alarm inbyggt i denna och det låter som en ambulans...kan säga att det var väldigt skumt att höra en ambulanssirén inne från bröstet på en själv...behöver jag säga att jag valde att inte ha ljudet på;)
Det finns även sändare i denna pacemakern som gör det möjligt för läkarna att läsa av min pacemaker även om jag är hemma, men jag har inte valt detta. Känns tryggt att åka till sjukhuset för kontroller tycker jag, men i framtiden kanske...
Massor av teknik inne i mitt bröst...och jag är såå tacksam.
Vid 11.30 åkte vi från sjukhuset och sen har det varit återhämtning som stått på schemat.
Idag är första dagen som jag varit upp lite mer och har inte så jätteont längre utan kan röra armen lite grann. Det känns dock fortfarande som om pacemakern väger 3 kilo istället för 30 gram. Pacemakern håller fortfarande på att "ställa in sig efter mig" och det känns konstigt emellanåt, ibland rusar hjärtat och ibland blir jag väldigt yr eftersom pulsen inte hänger med. Men detta kommer ju att gå över och jag är superlycklig att denna operationen är över och att det finns sådan fin hjälp att få. Nu börjar livet, känns det som:)
Ikväll ska jag och älsklingen äta lite gott och enbart softa i soffan. Jag behöver fortfarande tid för återhämtning...
Har haft tulpaner nu i flera veckor på bordet, nya varje vecka. Så härligt och vårigt:)
Middagen jag och älsklingen hade i lördags, så mysigt det var...
och så lite bilder på pacemakrar, så om ni inte vill se det, stäng ner sidan nu;)...
Så här ser jag ut just nu...
och låt mig presentera "PER"
han som hjälpt mig i 8 år och 3 månader
Så här ser den nya pacemakern ut:
Nu ska jag in i duschen, men längtar tills jag kan ta ett bad igen. Och snart mat, jag är hungrig nu. Blev massor av sjukdom i detta inlägget, men så får det bli ibland.
Ha det så bra och ta hand om er där ute.
Massa Kramar
//Pernilla
Ps. Tack till er alla som finns runt mig och som stöttat mig och ringt och brytt er...det värmer verkligen:)
|
Kommentarer | |
 |
Trackback |  |
