mysarna

Idag har min älskade farmor stilla somnat in, för alltid. Jag känner en tomhet och har i princip gråtit hela dagen, men samtidigt kan jag ändå trots allt känna en lättnad. Det var ingen livskvalitet som farmor hade den senaste tiden och det känns skönt att veta att hon inte lider mer. Det är kluvna känslor som väller över en...
Massor av fina minnen som kommer fram och det är väl det man får fokucera på. Att minnas farmor med kärlek och glädje. Just nu sköljer många minnen över mig från barndomen då jag och min bror sprang runt i farmors så "mystiska och spännande" trädgård. Där lekte vi bland granarna och klättrade i träd medans farmor busade med oss...tårarna rinner nedför kinderna...orkar inte skriva mer idag...

Nu ska jag krama Andreas, som släppte allt från sitt jobb idag och kom hem till mig. Tusen tack för det älsklingen, älskar dig mest av allt.

Vila i frid, farmor.

//Pernilla