mysarna

Idag är det två månader sedan morfar lämnade oss och jag känner sådan tomhet och saknad. Han finns i mina tankar hela tiden och jag har knappt fattat att jag aldrig mer får krama honom. Någonstans tröstar jag mig med att han inte lider mer nu och att han har fått återförenas med mormor. Igår var det urnsättning och i den ljumna vårsolen tog jag mitt sista farväl av min morfar.
Sov i ro morfar och lova att krama mormor från mig.

//Pernilla